IMG_7525

Ledhälsa

Texten uppdateras och kompletteras efterhand.
Inledning med inriktning på Höftledshälsa

Ett debatterat och hett ämne. Jag kommer här dela med mig av mina erfarenheter, tankar och värderingar kring just höfthälsan.

Inledning
Det finns många sätt att påverka hur en hunds ledhälsa ska utvecklas och det finns också många olika sätt att utvärdera riskerna för att hunden ska drabbas av just dålig ledhälsa. Det man letar efter är tecken på ökad risk för Höftledsdysplasi (HD) Denna åkomma är polygent ärftlig och ett föräldradjur med helt felfria höfter kan tillsammans med ett lika felfritt föräldradjur lämna ömsom felfria och ömsom drabbade valpar. Man gör en uppskattning om att 30-40% är arvsbetingat och resterande del dvs 60-70% beror på andra faktorer så som yttre påverkan, kost m.m
Varför satsar inte SKK på att utbilda uppfödare och hundägare inom den största faktorn till ledproblem, så det står i relation till orsaken till problemet?
Den största faktorn till ohälsa i lederna utgör endast en bråkdel av det man lägger kraft och engagemang på. Det är oroväckande och anmärkningsvärt.
Trots SKK´s intensiva avelsprogram så har man endast sett en sparsam förbättring i ledhälsan.  
 

SKK´s värdering
Den vanligaste utvärderingen görs med FCI´s metod, dvs den som de flesta känner till via SKK
SKK står nu under granskninga av FCI pga deras mycket labila värderingsresultat. SKK har aldrig haft så många överklagande på sina värderingar som nu, vilka lett till rekordmånga ändrade resultat vid granskning av överliggande organisationer och det är ett kvitto på att denna bedömning inte är tillförlitlig.
Denna metoden togs fram för Schäfrar i Tyskland och är egentligen inte speciellt väl anpassad för vår ras och inte till många andra raser heller. Det man värderar vid just denna metoden är hur väl passformen på höftskål och höftkula är. Dysplasi orsakas bla av friktion som i sin tur skapar pålagringarna. Dålig passform är därmed en orsak att beakta.
Jag själv är inte så begeistrad över detta ganska primitiva sätt att mäta höfthälsan. Det man gör vid denna bedömningen är att gå in och plocka ut en parameter i en hel rörelsemekanism. Resultatet kan på samma bilder skiljer enormt beroende på var du får dina bilder bedömda.
Jag har testat att skicka samma bilder på en tik till tre olika utvärderare, i USA, Tyskland och i sverige via SKK.
Jag fick tre helt olika resultat...!
Då sätter sig skrattet lite i halsen. Av vilken anledning ska vi då utvärdera om resultatet inte är statiskt avläsbart?
Ska det vara en bedömningssport?

Rätt metod för rätt ras
Jag för regelbundet samtal med de veterinärer som utför röntgen och får ett enhälligt svar. Våra hundar får en oerhört mycket högre provokation på höfterna vid SKK´s typ av röntgen än tex en Golden. Anledningen är att vår ras har en mycket större muskelmassa som håller emot vid innerlåren och skapar en häveffekt och pressar höfterna utåt med större kraft än på en ras med små lårmuskler.
Jag har under många år konsulterat en av Europas främsta ortopedspecialister, Karin Löfqvist som vi har förmånen av att ha i vår närhet. Hon har tydligt rått oss att ändra röntgenmetod till Pennhip. Hennes motivering är som ovan givna förklaring. Orättvist hög provokation samt att våra hundar är så tighta och starka i kroppen så man trots en mindre välformad höft har en mycket god ledhälsa på denna ras.

En C höft på en exempelvis Schäfer kan vara en dålig höft. En atletisk bulldog eller annan "muskelhund" lever absolut gott med en C-höft. (Om den har rätt vinklade bakben).
Därav är värderingen enligt A-E inget bra system att mäta på dessa hundarna.
Dessa bedömningar är krasst en enkel genväg för "lekmän" att tro sig få en enkel utvärdering på hundens HdEd-kvalité. Det finns så oerhört mycket mer att ta hänsyn till om man vill göra en utvärdering på riktigt. Du kan ha en kull på 6 valpar, 5 går ut med A-B höfter en med C. Din hund bär då på starkare gener och lämnar därför troligen bättre än sina egna. Om du parar en C hund med en A hund som är född i en kull med C-D höfter så bär den på svagare gener. Därför är det viktigt att kontrollera hundens gener bakåt. Du kan ha en C hund som är sitt "lyckoskott" men resten av kullen har D-E. Genetik.
 
Knävinklarnas roll
Att gå in och mäta en parameter i en hel rörelsemekanism kan aldrig vara övergripande om man på riktigt vill spå hundens ledhälsa. Ett ben behöver vara fjädrande för att avlasta lederna. Ett rakt bakben utan knävinklar och med rätt proportioner kan graderas med A-höft och ändå utveckla dysplasi. Om din hund har ett dåligt vinklat ben så kommer varje steg att slå rakt upp i höften och då slits höften ut ganska fort. En sämre formad höft med ett fint avlastat bakben fjädrar varje steg och forceringen från steget tas upp av alla hundens mjuka vinklar i benet. Höften avlastas.
Därför bör man även ta ett stort beaktande i hundens vinklar. En C-höft med starka vinklar är tryggare än en A-höft med dåligt vinklade ben.
 

 Pennhip
Glappet i höften är också en sak att beakta. Den mäter man med en röntgenmetod som heter Pennhip.
Pennhip ger en betydligt bättre utvärdering för vår ras och det är en värderingsmetod som kraftigt ökar i Sverige men också i övriga världen.
De vanligaste är B-C höfter i rasen. På "muskelhundar" är detta inget rättvist sätt att bedöma, och i övriga raser ger det inte en så stor hjälp heller egentligen. Det man är ute efter är att se var det kan skapas ökad friktion eller ojämn belastning som ligger som en del av grunden till dysplasi.
Pennhip mäter glappet i höften och det är det som är grunden för dysplasi.

Teorin bakom PennHIP
Vid forskning har det konstaterats att höftleden är som mest slapp när hunden står, alltså i viktbärande läge. Vid University of Pennsylvania drogs slutsatsen att man borde försöka efterlikna det läget när man röntgade en hund för höftledsdysplasi. Man undersökte också hur slappheten i lederna förändrade sig med hundens ålder. Det visade sig att slappheten i lederna inte förändrade sig speciellt mycket när hunden växte och att PennHip var tillförlitlig från 16 veckors ålder. Några få hundar som diagnosticeras som slappa vid 16 veckors ålder, ser bättre ut efter 6 månader. Därför rekommenderar PennHIP att undersökningen upprepas vid 6-12 månaders ålder, det är dock ert val som djurägare om ni vill förnya röntgen eller inte.
 
Vad är PennHIP
PennHIP använder sig av en egen skala för att mäta glappet i leden. Skalan som används kallas för Distraktions Index (DI) och anges i steg från noll till ett. 0 är en totalt felfri höft och 1 en gravt felaktig höft. En slapp höft kommer att få ett högre DI, och en stram höft ett lägre. Ett DI under 0,3 indikerar en stram höft, där risken att utveckla höftledsartros nästan är obefintlig. DI ändras inte när olika personer utför röntgen, inte heller om röntgen utförs vid ett senare tillfälle. Därför blir PennHIP en helt igenom objektiv avläsningsmetod för höftledens slapphetsgrad. Forskning har visat att olika raser har olika benägenhet att utveckla artros därför är Distraction Index också rasanpassat. Varje ras har sin egen skala och varje ras har fått sitt eget medeltal.
 
Hur går en PennHIP till?
Vid undersökningen röntgas hunden i tre olika positioner, distraktions-, kompressions- och utsträckt position. Hunden är sederad (fått lugnande) eller sövd (fått narkosmedel). Distraktions och kompressionsbilderna är unika för PennHip, det är på dem höftledens slapphet och passform mäts. Bilden där benen är i utsträckt position är densamma vi i Sverige tar vid HD-röntgen som skickas för läsning till Svenska Kennel Klubben, SKK. Vid PennHip används den bilden för att se om hunden har artros, osteoartrit (OA) i höftlederna.
 
Vi har utfört Pennhip på ett antal hundar med C-höfter. Dessa har visat sig ha oerhört tight och starka höfter vid en Pennhip utvärdering och därmed med låg risk för att utveckla sjuka höftleder.